Löpning i Åre – fjällmaratonveckan

Denna sommar var det perfekt väder för löpning i Åre. Det är lätt att fastna för bergslöpning under dessa förhållanden. Riktigt kul och utmanande i en fantastisk natur. Under fjällmaratonveckan finns det många olika lopp att välja på. Denna sommar deltog jag i Cooper Trail 7K samt öppen bana på Peak Performance Vertikal K.

Cooper Trail 7 K

Cooper Trail 7 K är ett traillopp runt Totthummeln på 7 km med en höjdstigning på ca 400 m. Det är många deltagare och mycket trångt i spåret. Det stod helt stilla på vissa ställen, vilket var lite irriterande. Men det var tekniska stigar med mycket sten och rötter och ovanpå detta de utmanande lutningarna. För mig är det ett upplevelselopp med mycket vacker utsikt och fin service utmed banan. Ingen risk för att springa vilse då det är många funktionärer och en tydlig snitslad bana. Alla som kommer i mål har chans att vinna en bil, så det är även spännande efter målgång. Jag kom i mål på 1.03, men vann tyvärr ingen bil.

Detta lopp sprang jag även förra året, men då var vädret betydligt sämre än vad det var i år. Se inlägget från 2017

Peak Performance Vertikal K

Detta lopp finns både som en egen tävling och som ”öppen bana”. Per sprang tävlingen (se filmklipp) och jag valde öppen bana under lugnare förhållanden. Fördelen med att springa tävlingen är att man slipper hålla koll på var banan går och om det händer något finns det hjälp i närheten. Nackdelen är att det lätt blir kö pga många deltagare i smala passager.

På öppen bana startar man när man själv vill och man måste själv ha koll på markeringarna. Inte helt lätt då man samtidigt ska ha koll på var man sätter ner fötterna. Det är lätt att missa en markering. Är det dimma blir det svår om inte omöjligt att välja rätt väg.

Detta var i alla fall den roligaste bana jag någonsin har sprungit (eller klättrat). Det är en härlig mix av att gå, springa och att klättra med hjälp av både rep och stegar som är utplacerade i de mest branta partierna.

Vertikalen gör verkligen skäl för namnet, för på det värsta stället går det spikrakt uppför ca 200 meter, så det gäller att inte ha höjdskräck. Kände mig lite yr ibland och undrade vad det var jag höll på med. Men i det läget finns det ingen återvändo, det är bara att bita ihop och fortsätta uppåt. Nedåt hade garanterat varit ett värre alternativ.

Halvvägs upp, 500 höjdmeter

Halvvägs upp så möts man av trappor som aldrig tycks ta slut. Mjölksyran i benen känns ordentligt nu. Det bästa är, att det också börjar bli svalare ju högre upp man kommer.

Jag gör några korta pauser för att få ner mjölksyran samtidigt som jag njuter av utsikten. Ovanför trapporna blir det lite mer lättsprungit, på stigar och över klipphällar.

Nästa kända passage är där kabinbanan slutar, kallas också ”Base Camp”. Här är det brant och stenigt igen. Men jag tycker bara det är kul att klättra över stenarna för nu vet jag att målet närmar sig och att jag kommer att klara det.

Efter att ha passerat Base Camp ser man toppstugan. Vädret är betydligt kallare här, riktigt svalt. Det återstår en del klättring över stenar och klippblock innan målet kan nås. Har fått info om att sista kabinbanan ner går om 1 timme. Tänker hinna med denna för att slippa gå nedför hela vägen tillbaka. Jag tycker det verkar vara gott om tid och ser också nu fram emot att hinna äta en god våffla i Toppstugan.

I mål på Verikal K

Äntligen i mål på toppen där det är mycket kallt jämfört med starten. Min tid blev 1.35 timmar och det räckte till en 18:e plats bland årsbästa damer på denna bana. Känner mig riktigt nöjd med detta lopp. Det innehöll allt: vacker natur, spänning, utmaning, äventyr, klättring, löpning, gång och maxpuls. Vilket häftigt träningspass! Längtar redan till nästa år då jag ska försöka förbättra min tid.

Dags att käka lite våfflor som belöning och samtidigt få lite värme, eller????

Men, de hade precis stängt. Inga våfflor denna gång. Skulle sprungit snabbare eller startat tidigare. Men jag var nöjd ändå och fullproppad med endorfiner för att ha tagit mig i mål. Tog snabbt på mig lite varma kläder och käkade upp mitt medhavda kexchoklad. Det är gott det med. Behövde lite energi för att orka ta mig ner till kabinbanan. En annan belöning var den vackra utsikten från toppen.

Vandring nedför Åreskutan

Det finns många bra leder även nedför Åreskutan. Att gå eller springa nedför ger mer träningsvärk än att gå uppför. Man börjar då med att åka kabinbanan upp och sen går man upp till toppen ca 800 m. Från toppen utgår olika leder i olika längder. Det är alltid kallare och mer blåsigt högst upp så det är bra med en extra tröja, vindjacka och mössa. Se filmen ”Discover Åre 2018” och bli inspirerad av den storslagna naturen i fjällen.

Kajakpaddling – det platta alternativet

Med träningsvärk i benen är det perfekt att hyra en kajak och paddla i Åresjön. Platta alternativ är det inte gott om här. Längre fram finns vattenfall, men så långt paddlade inte jag. En välbehövlig benvila efter veckans alla vandringar och lopp. I år gick det också att bada i sjön utan att frysa. Fjällsjöar brukar inte vara så varma.

Vandringsleder och trailstigar runt omkring Åre

Det finns många bra vandrigsleder och trailstigar även utanför Åre. Närmast är Ullådalens vandringsleder där man även kan bada i Ullån. Vi badade i ån trots det kalla vattnet.

Ett annan bra runda 3 mil från Åre är Blanktjärnsrundan i Vålådalen.

12 km lång är rundan och halvvägs är man vid den magiska sjön med turkost vatten. Kallt i vattnet även här. Det blev ett långt fikastopp i denna storslagna natur.

Det finns gått om trappor även här.

Vill man inte gå över bron kan man välja linbana. Däremot får man själv dra sig fram med hjälp av armarna. Men benen får ju en välbehövlig vila! Bada här? Nej, iskallt vatten!